Rosemarie
Ålder - bara en siffra på pappret?
50 + eller mitt i livet? Vuxen eller inte?
En ny dag, varje dag
MOT NYA MÅL!
Ekonomi & siffror
Hur kommer det sig att det blev så...
Jag heter Rose-Marie Viola Samuelsson, är 49 år (50 år om 4 månader). Bor med min man i Stockholm. Min boendehistorik är följande: Hässelby, Solna, Bagarmossen, Tensta, Rinkeby, Bromsten, Bromma, Skokloster, Vagnhärad, Tyresö och nu Kungsholmen. Jag har 3 vuxna barn, som har flyttat hemifrån. Jag har varit gift tidigare i ca 20 år, med mina barns pappa. Är nu omgift sedan 4 år.
Från att jag var väldigt liten har jag skrivit och det har alltid varit mitt stora intresse. Jag har funderat på varför jag tycker det är så kul att skriva och kommit fram till att mycket beror nog på den lärarinna jag hade i grundskolan som hyllade mina små verser och berättelser. Hon läste gärna upp det för klassen och i lärarrummet. I högstadiet skrev jag en ungdomsbok, vilken min dåvarande svenskalärare tog med till en släkting som arbetade på ett förlag. De godkände min bok och bad mig renskriva materialet. 15 år gammal och trött på att ha suttit och kört pekfingervalsen i flera månader, orkade jag inte göra det igen. Dessutom hade andra intressen övertagit min uppmärksamhet...
Något år senare, var mitt fokus helt och hållet inriktat på att läsa vidare och då gällde teknik. Mellan skrivandet, skruvade och mixtrade jag med elektronik. Men tyvärr, så förklarade min dåvarande syo-konsulent på skolan, att teknik, det var minsann ingenting för tjejer. Det var bara killar som läste teknik och risken för mobbning var stor. -Gör något annat, som passar en tjej, var rekommendationen. Vilket då ledde till att jag istället läste kontor- och distributionslinjen på gymnasiet. Väldigt passande för en tjej. Kontorist eller butiksarbetare. Jag fick lära mig väldigt praktiska saker, som att t. ex packa en matkasse och fingersättning på skrivmaskinen. Det låter lite som om jag beskriver ett 1800-tal, men måste faktiskt säga att det är saker jag än idag har nytta av. Jag har stor användning för fingersättningskunskapen, då jag skriver mycket, både privat och i mitt arbete. Att packa en matkasse, kan väl vara en kunskap som är värdefull ibland och det blev ju faktiskt så att jag började jobba i butik och gjorde det i ganska många år...
Runt 1994 (jag var 30 år) så började jag i skolan igen, målet och drömmen var att bli journalist. Över 2 år på Komvux och 3 år på Universitet, visserligen inte journalistik och inte teknik heller, det blev ekonomi. Varför det egentligen blev ekonomi, var av den anledningen att jag behövde 20 poäng för att kunna söka journalisthögskolan, men fastnade och blev kvar på ekonomlinjen, ändrade målbilden till att bli revisor istället. En konstig vändning, revisor, hur kul är det? Jämfört med journalistik? Jag jobbade på en bokföringsbyrå i ett år. Det var inte roligt och jag är imponerad av de som sitter hela sitt liv med siffror och trivs med det. Jag insåg snabbt att det inte var min framtid och sökte mig vidare och hamnade på ett företag som administrerar b. la streckkodsnumrering. Visserligen bygger hela företagets verksamhet på också på siffror, men långt ifrån på samma sätt som ekonomi och redovisning. Här är jag kvar ännu efter snart 12 år, numera som ansvarig för kundservice och trivs väldigt bra. Men det blev siffror ändå...
Min dröm om att skriva finns kvar och mitt mål är att skriva den fantastiska, annorlunda och storsäljande boken som i slutändan leder till ett nobelpris. Jag har ju gott om tid och många idéer. Måste bara börja någon gång.
Jag har under hela mitt liv skrivit små berättelser och dikter och jag delar med mig av några här.
